Svartlistad men långt ifrån besegrad

2011/06/09 • Afrikapolitik i EU, Ekonomi, Försörjning • Views: 778

 Svartlistad men långt ifrån besegrad

Besök på vingård i Chile

På ett jordbruk i Casablanca möter vi en gårdsägare. Vi kan kalla honom för Rodrigo. Han levererar druvor till flera stora vinproducenter. Slutprodukten når den svenska marknaden via Systembolaget.

Rodrigo berättar om hur arbetet på vingården är organiserat. Halva året får de trettio fast anställda lantarbetarna förstärkning av ett hundratal inhyrda säsongsarbetare.De inhyrda arbetar helt på ackord. För att komma över den lagstadgade minimilönen måste de plocka runt 400 liter druvor per dag, något som majoriteten av dem inte lyckas med.”Många är lata och plockar inte så mycket som de skulle kunna göra” menar Rodrigo. Han är säker på att det aldrig skulle fungera med lön för arbetat tid.

Minimilönen i Chile för lantarbetare är 172 000 pesos per månad, vilket motsvarar 2300 svenska kronor, men mat- och boendepriserna är inte mycket lägre än i Sverige. Till exempel kostar ett kilo bröd motsvarande 13 kronor, en liter mjölk 7 kronor och hyran för ett rum 1000 kronor. ”I Chile har vi löner som i tredje världen men levnadsomkostnader som i västvärlden” säger Sonia Sagrado som tidigare har arbetat på Rodrigos vingård. Enligt henne är arbetsvillkoren på gården bättre än på andra hon jobbat på, där inte ens minimilönen respekteras.

Det finns ingen fackförening på Rodrigos gård. Däremot har han tillsammans med andra företagare suttit i samtal med representanter för arbetarna. Det ledde ingenstans, menar Rodrigo, som slutade gå på mötena med de anställda. ”Arbetarna ville bara prata om småsaker som stövlar och andra ovidkommande detaljer”.

Många av säsongsarbetarna i Casablanca kommer från ett lokalsamhälle i närheten av Rodrigos gård. I ett av husen träffar vi Maria, en numera välkänd fackföreningskämpe. Hon berättar att hon jobbade på en vingård i 10 år, men fick sparken och blev svartlistad när hon engagerade sig i facket.

Maria beklagar att få lantarbetare organiserar sig. Hon tror att det finns flera anledningar till det. Förutom rädslan för repressalier av gårdsägarna menar hon att även landets historia haft en inverkan. ”Många som växte upp under militärdiktaturen har tappat förtroendet för sociala rörelser och möjligheten att kunna förändra sin situation”, säger Maria.  

När hon diskuterar situationen i landet med Sarah Claasen och Dawid Africa, lantarbetare och fackföreningsledare från sydafrika, är de överens om att verklig social förändring förutsätter organisering underifrån – att människor enas och ställler gemensamma krav. Maria och Sonia Sagrado är positiva till kampanjen kring Systembolagets CSR-arbete, men betonar samtidigt att de fackliga strategierna inte får anpassas efter företagarnas planer.

”Personligen har jag inga större förhoppningar på Systembolaget. De gav inga konkreta besked om hur vi arbetare kunde involveras i deras CSR-projekt. Men det är inte det viktigaste. Det viktiga är att vi bildar ett nätverk av fackföreningar runtom i världen som själva kan göra våra röster hörda med eller utan kod”, säger Sonia Sagrado.

Tags: , , , ,

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>