David och Goliat, del 174632

2012/01/12 • Bistånd, Demokrati, Ekonomi, Försörjning, Korruption, Moçambique, Politik • Views: 768

Moçambiques enorma potential att generera rikedom av landets otaliga naturresurser som ligger orörda längs kust och inland lockar investerare från världens alla hörn. Seriösa som oseriösa etablerar sig dessa företag 100-tals mil från huvudstaden Maputo, fjärran pålitlig insyn av verksamheten och ofta i strid med såväl företagets egna policys som landets lagstiftning.

Den senare sortens investerare utgör ett stort hot för landsbygdens befolkning, där nästan 80 procent lever i fattigdom, eftersom de storskaliga projekten som ofta anläggs i namn av miljönytta, arbetstillfällen och utveckling hotar böndernas försörjning.

Money talks. Och när det ojämlika maktförhållandet mellan investerare och småskaliga bönder tar sitt mest fula uttryck så är markkonflikterna ett faktum.

Ett exempel på denna form av exploatering där lokalbefolkningen drabbas kan spåras till företaget Chikweti, ett lokalt skogsbolag som är dotterföretag till svenska Global Solidarity Forest Fund, (GSFF), en etisk investmentfond ägd av bland annat Västerås stift, Norska kyrkans egendomsfond och en holländsk pensionsstiftelse.

GSFF syftar till att bidra till minskad fattigdom söder om Sahara, men diskrepansen mellan ord och handling är förbluffande. På hemsidan broderas texten om verksamheten ut i politiskt korrekta termer, eller vad sägs om: ”GSFFs vision är att förse samhället med stora mängder skogsprodukter samtidigt som vi vill skapa miljömässig nytta och bidra till social utveckling”.

Enligt denna etiska fond ska alla investeringar vara godkända av värdlandets myndigheter, minst 10 procent av ägarna ska vara lokala, man utövar nolltolerans mot exploatering, förstörelse av naturen i området samt korruption. GFSS fastslår även att de avser arbeta med en lokal partner i varje projekt och följa en strategi med ett starkt engagemang för sociala frågor och miljöfrågor i samarbete med lokala myndigheter för att bädda in dessa värden i grannskapet.
Ja, som sagt, diskrepansen mellan fluff fluff och verklighet är enorm. Efter hård kritik från lokalbefolkningen initierade premiärminister Aries Aly en utredning där Moçambiques skogsmyndighet anklagar Chikweti för att illegalt utnyttja 32 000 hektar, utöver de 42 000 hektar som bolaget har erhållit i koncession.

Andra allvarlig beskyllningar är att företaget ofta har mutat lokala byledare. Genom löften om arbetstilfällen till familj och släkt samt pengar har markområden tagits i anspråk utan att befolkningen som brukat jorden i generation efter generation har konsulterats i enlighet med lagen. Detta har lett till konflikter och byledarna anklagas för att sälja ut den gemensamma marken som är böndernas enda försörjningsmöjlighet.

Det råder inga tvivel om att Chikweti bryter mot GFSS:s policies uppsatta kring inveseringar; myndigheter och lagar har kringgärdats till förmån för mutor. ”Nolltoleransen mot exploatering” tycks även den vara en flexibel stadga. Skogsbolaget planterar främst eukalyptus och tall, främmande arter i Afrika, vilket skapar problem med vattenförsörjningen för byborna. I jakten på profit har Chikweti underminerat lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter. Enligt skogsmyndighetens rapport har naturskog röjts och plantagerna placerats på produktiv jordbruksmark.

Tillgång till mark är fundamentalt för alla fattiga lokalbefolkningar. Mark är en garant för att kunna odla den mat man behöver och skogen är källa till byggmaterial, föda, mediciner och produkter att sälja på marknaden. Detta är faktum som har erkänts i moçambikisk lagstiftning i form av markrättigheter. Men. I förhandlingar med skogs- och plantagebolagen samt gruvindustrin har den lilla människan svårt att hävda sin rätt.

När marken väl har givits ut på koncession till företag som får brukanderätt så sviker även de mest högtravande företagen sina löften om att involvera de lokala jordbrukarna och deras mark i produktionen. Initiativet, som bland annat stöds av Världsbanken, syftar till att göra småbrukarna delaktiga i den ekonomiska tillväxtprocessen, men i praktiken ersätts ofta deras diversifierade och artrika odlingar med stora monokulturella plantager.

Vi har hört historien förr… David och Goliat. Omvärldens aldrig mättade efterfrågan på resurser skapar markkonflikter som ökar fattigdomen. Ett av alla dessa exempel är alltså Chikweti, dotterbolag till den svenska etiska fonden som arbetar med.

”I början var kvaliteten på arbetet inte vad den borde. Vi har nu gjort en omstart, bytt ut delar av styrelsen och ledningen här i Sverige och i Moçambique. Visionen kvarstår: en miljömässigt och socialt ansvarstagande affärsverksamhet. Vi bjuder gärna in till dialog, både lokalt och internationellt”, säger Margaret Rainey, vd för GSFF.

Enligt Rainey så gör GSFF allt de kan för att uppfylla kriterierna för ett socialt och ekologiskt hållbart skogsbruk.

”Vi har inte nått ända fram än, men håller på att etablera nya rutiner för exempelvis att hantera ett utökat samråd med olika intressegrupper. Det tar tid att få alla rutiner på plats i ett u-land”, avslutar Rainey, vd:n för denna ”etiska och socialt ansvarstagande” fond.

Det tar tid att få alla rutiner på plats i ett u-land… Förklaringen ekar i mitt huvud. Undrar om den är till någon tröst för alla familjer i Niassa som förlorat sin inkomst och trygghet på grund av Chikwetis giriga framfart.

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>