Vad är utveckling?

2012/01/25 • Bistånd, Demokrati, Ekonomi, Försörjning, Hälsa, Moçambique • Views: 1979

Med stor lycka ser jag att Sydsvenskan uppmärksammar att Moçambique, enligt FN:s Human Development Index där ländernas ekonomi, den förväntade livslängden, utbildningsnivån och läskunnigheten rankas, hamnar på 184:e plats.

Placeringen suger men mediautrymmet är behövligt.

Så. Hur definierar vi den komplexa termen utveckling? Utveckling är ett i grunden ifrågasatt begrepp vilket innebär att det inte bara är omstritt utan också skiftar i betydelse från en situation till en annan. Vi är alla införstådda med begreppets normativa tyngd, vilket ger oss olika svar beroende på ideologisk hemvist, kultur och vision. Utveckling påstås ibland vara synonym med förändring – från 1700-talets framstegsdebatt till dagens diskussion om global utveckling – men jag samtycker inte eftersom förändring utesluter den normativa aspekten av vilken sorts förändring vi faktiskt eftersträvar. Utveckling förutsätter i regel ett ändamål, antaget från ett lägre och sämre tillstånd till ett högre och bättre.

Den mest hänvisade källan i dessa frågor är den så kallade Brundtland-rapporten, även känd som Our Common Future, skapad av FN-kommissionen World Commission on Environment and Development (WCED) med den dåvarande norska statsministern Gro Harlem Brundtland som ordförande understödd av biträdande ordföranden Mansour Khalid, från Sudan, och en grupp på 21 övriga medlemmar (hälften från så kallade ”utvecklingsländer”). Enligt Brundtlands förord så var uppdraget att formulera ”en global agenda för förändring”.

Jag har läst rapporten men frågar mig fortfarande: Hur formulerar vi innovativa, konkreta och politiskt realistiska handlingsförslag som lösningar på de problem som människor i fattigdom och ofrihet lider av? Hur bryter vi existerande mönster och influerar politiken i en riktning mot nödvändig förändring?

Debatten, kampen och livsödena kommer att fortsätta från den mest abstrakta nivå till den mest konkreta.  Under tiden, låt oss lyssna till de röster som Sydsvenskan lyfter:

Catarina Carvalhos, 31, banktjänsteman, Maputo:
– Det är fortfarande svårt att ta banklån. Räntan ligger på mellan 25 och 30 procent.

Marta Maraus, 20, bonde, Chipolè:
– Nja, det tycker jag inte riktigt. Bara på ytan. Alla har mobiltelefon och har fått bankkort. Men det är svårt att få ut pengarna. Jag måste åka i flera timmar på en dyr buss för att komma till en bankomat. Sedan måste jag stå i kö här med min tremånaders pojke i värmen. Ibland är det elavbrott hela dagen. Bankomaterna fungerar inte. Då måste jag sova över hos en släkting. Nästa dag kan kön vara flera hundra meter lång. Det var lättare förr när vi hade byteshandel. Då odlade man sin majs och bytte till sig matolja och annat av affären. Man behövde inte mycket pengar.

Mohamed Ali, 26, butiks­föreståndare, Lichinga:
– Jag har märkt ett uppsving de senaste tre åren. Tidigare hade få råd att köpa något ut­över det mest nödvändiga. Nu finns det familjer som byter ut sina gamla stråtak. Jag säljer numera korrugerade plåttak fastän jag driver en livsmedelsbutik. Plåttak blev årets julklapp, ha ha.
Läs hela artikeln hos Sydsvenskan

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>