Hybriden Frelimo

I veckan läckte en skriftväxling mellan en känd journalist och en advokat som tidigare hade en topplacering inom det statsbärande partiet Frelimos hierarki. Journalisten hävdar att han avser fortsätta rösta på Frelimo – det enda partiet som representerar ”vänstern”- medan juristen replikerar att denna kategorisering av verkligheten saknar logik;  han tänker rösta på opposition.

Båda är dock överens om att den revolutionerande diskurs som Frelimo en gång drev med Samora Machel på barrikaderna har avklingat till förmån för en praxis som inte har något med socialism att göra.

Att principer offras på girighetens altare är ingenting nytt, det finns ett farligt spel av förförelse mellan ord, drömmar och verklighet. Därav den misströstande slutsatsen mellan dessa intellektuella tungviktare i det offentliga samtalet i Moçambique: de blev alla lika; lever samma girighet, samma hustle för att tjäna en hacka på andra människors bekostnad.

Journalisten och advokaten börjar sedan debattera var skiljelinjen mellan politikens ”vänster” och ”höger” bör dras genom att definiera och kategorisera partier, personer och åsikter. Journalisten från vänster och advokaten från höger fortsätter diskussionen som pågått sedan den franska revolutionens dagar. Inledningsvis handlade det om skilda åsikter i konfliktfrågan gällande monarki eller republik för att senare handla om olika ställningstaganden i den konflikt som uppstod i och med arbetarklassens framväxt som rörde hur aktiv man ansåg att staten skulle vara.

Många hävdar att kollektiva identiteter baserade på vänster och höger har blivit föråldrade i det postmoderna samhället, medan andra fastslår att denna strid mellan konkurrerande ideologier är demokratins själva grund. Vissa menar att om inte denna konflikt mellan vänster och höger som varandras legitima motståndare erkänns, så hotas demokratin och risken uppstår för att andra kollektiva identiteter såsom etnicitet eller religion tar dess roll.

Hur definieras politiken här i Moçambique egentligen, där staten och partiet smält samman, där det statsbärande partiet med absolut majoritet i parlamentet kan ändra konstitutionen utan stöd från övriga partier, där makten är gravt centraliserad kring Frelimo och parlamentets inflytande svagt?

Frelimo balanserar en socialistiskt färgad diskurs som vädjar till befolkningens patriotiska ådra med en kapitalistisk agenda som skulle få Mr Machel att vända sig i graven. Tricky. Denna organisatoriska och ideologiska hybrid utmanar tveklöst höger-vänster-klassifikationen. Och folkets tålamod.