Baby dumping

2012/02/03 • Barn och ungdomar, Hälsa, Hiv och SRHR, Jämställdhet, Namibia • Views: 570

Den som får för sig att göra en lista över allt elände som människor i fattiga delar av världen tvingas stå ut med skulle ha att göra en stund. Lika lång tid skulle det ta att rabbla sig igenom den färdiga listan och när det väl var gjort skulle vem som helst vara ursäktad om en känsla av illamående och förtvivlan satt sig som en kladdig klump i magen. För så mycket elände är det. Alla fattiga människor drabbas givetvis inte av allt. Men många drabbas av mycket.

Det mesta av vidrigheterna står andra människor bakom, direkt eller indirekt. Annat bidrar naturen till. Till exempel myggorna som sprider malaria och andra infektionsjukdomar som bara på den afrikanska kontinenten varje år tar livet av strax under en miljon människor. Den absoluta majoriteten av dem små barn. Mammas älskling. Pappas gullegris. Nästa gång någon frågar vilket djur som är Afrikas farligaste ska ni inte svara flodhästar. Myggorna är Afrikas i särklass farligaste djur och att ansträngningarna för att hitta preventiva läkemedel för dem som lever hela sina liv i malariaområden tar så lång tid som det gör visar tydligt hur lågt omvärlden värderar afrikanska liv.

Väpnat våld i alla dess former, våldtäkter och andra övergrepp, fysiska som psykiska, försummade sjukdomar, usla bostäder i ohälsosamma miljöer, undermåliga skolor och inte minst den organiserade stöld av nationella resurser som ett otal skurkregeringar ägnar sig åt, är sånt som människor bär ansvaret för. Och som de skulle ställas till ansvar för om det var någon ordning på den här världen.

Av alla de eländigheter man kan möta i den fattiga världen är det ett fenomen som får min mage att krampa extra hårt. Det som kallas baby dumping. För man behöver inte själv ha burit och fött fram egna barn för att föreställa sig precis hur förtvivlad en kvinnas situation måste vara för att hon ska välja att dumpa – sätta ut i skogen, strypa, försöka spola ner på toaletten, slänga i soporna eller i ett fåtal fall lämna på det lokala polishusets eller hälsoklinikens trappa – sitt barn. Som indikation på hur sårbara dessa kvinnor är i sina liv går det knappast att hitta något tydligare än så.

Ingen vet hur utbrett fenomenet med baby dumping är här i Namibia, och förmodligen kommer vi aldrig att veta. Men som en indikation hittades bara under en enda månad i ett av landets vattenreningsverk kropparna av tretton barn, för inte så länge sedan. Det går inte att låta bli att fundera på vad det gör med en människa att ha tvingats ha ihjäl sitt eget barn.

Afrikagruppernas partnerorganisation Legal Assistance Centre (LAC) har nyligen avslutat en undersökning om varför mammor inte ser någon annan utväg än att dumpa sina nyfödda barn. Fyratusen kvinnor 19-30 år svarade och svaren är blandade: Barnet föddes utanför äktenskapet; pappan förnekar ansvar för barnet; mamman tror inte att pappan kommer att bidra ekonomiskt för barnet; mamman och hennes familj har inte pengar nog för att kunna ta hand om barnet; hon är rädd att överföra sin hivsmitta till barnen; barnet var ett resultat av våldtäkt eller liknande tvång, mamman är själv en ung flicka som är rädd att hon inte ska kunna fortsätta i skolan om hon får barnet. Och så vidare.

Saker hänger allt som oftast ihop och den gemensamma nämnaren är fattigdomens utsatthet.

LAC håller som bäst på att sammanställa resultaten av undersökningen och tänker publicera dem i en kampanj. Jag återkommer om den.

Tags: ,

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>