Nu, nu, nu…

2012/02/08 • Barn och ungdomar, Hälsa, Moçambique • Views: 566

Under 2010 dog nära 7,6 miljoner barn innan de hann fylla fem år. 21 000 barn dör varje dag. Nu. Nu. Nu… Barndödlighetens bästa vän är mässling, polio, lunginflammation, hiv, diarré, malaria, undernäring, krig samt brist på rent vatten och sanitet. Men eftersom samtliga av dessa sjukdomar och fenomen skulle kunna botas och åtgärdas relativt enkelt kan vi konstatera att barndödlighetens bästa vän egentligen stavas passivitet.

Lunginflammation, diarré, malaria och aids ligger bakom 43 procent av alla dödsfallen vilket innebär att utbildning kring vertikal smittospridning av hiv, tillgång till antibiotika, sockersaltlösning, vaccinering och myggnät skulle kunna göra enorm skillnad.

Vi kan bara spekulera om likgiltigheten hade varit lika stor om alla dessa tusentals barn dog dagligen i den västerländska hemisfären, men med största sannolikhet så hade insatserna varit av en helt annan rang.

Nu finner vi dock den högsta barnadödligheten i världen i Afrika söder om Sahara, där ett av åtta barn dör innan de fyller fem. Kanske är det just därför som fenomenet brukar kallas ”den tysta katastrofen”? Barndödligheten uppmärksammas sällan som annat än siffror i tunga rapporter som ingen förutom fackmän orkar läsa.

I Moçambique ligger barndödligheten på 138 per 1000 födslar och i Cabo Delgado, regionen som hamnar på jumboplatsen, överskrider antalet dödsfall denna siffra med råge. Årligen beräknas 86 000 nyfödda dö innan de når ett års ålder, och ytterligare 38 000 dör innan de når fem års ålder. Siffrorna är dock förmodligen gravt missvisande.

De flesta födslar sker i hemmet, det vill säga i små hyddor utan elektricitet, vatten eller tvål. Vem ska rapportera in eventuella dödsfall i ett distrikt som exempelvis Mueda – där 99 procent av befolkningen saknar rinnande vatten, 85 procent av kvinnorna är analfabeter och var femte föderska är under 16 år.

Mobilnät? Glöm det. Om nätet skulle fungera så finns det ändå ingen ambulans att ringa.

Verkligheten i norra Moçambique positionerar sig fjärran de utrustade sjukhus med utbildad personal och nödvändiga resurser som gravida kvinnor i Sverige tar för givet.

En vanlig dag passerar 30 personer den lilla hälsokliniken i i Namatil  där arbetsvillkoren för de två sjuksköterskorna är obegripliga: inget rinnande vatten, ingen möjlighet att sterilisera instrumenten, efterbörden grävs ner bakom den slitna lilla byggnaden med trasiga fönster… För att nå kliniken som förväntas erbjuda sin service till åtta byar, måste de höggravida kvinnorna vandra, i bästa fall cykla, över 30 kilometer längs dammiga jordvägar utan belysing. Vissa går i flera timmar för att endast mötas av en handskriven lapp på klinikens dörr undertecknad den enda sjuksköterskan för dagen: ”Jag arbetar på min jordlott, men betalar du bensinen till mopeden så kommer jag”.

21 000 barn dör varje dag i världen. Nu. Nu. Nu… 7,6 miljoner slutar andas innan de blåser ut de fem ljusen på tårtan deras familj förmodligen ändå aldrig skulle ha råd att köpa. 124 000 av dem föds här i Moçambique. Orsakerna bakom dödsfallen skiljer sig men en sak har de alla gemensamt: dessa barn symboliserar den framtid mänskligheten aldrig får.

 

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>