Rostande drömmar om frihet

2012/04/23 • Demokrati, Ekonomi, Sydafrika • Views: 120

Freedom charter2 Rostande drömmar om frihet

I veckan gick ILRIG:s årliga aprilkonferens av stapeln. Appropå ANC:s 100-årsjubileum sattes temat ”Den nationella frigörelsens betydelse idag”. Jag gick dit i sällskap av en av den svenska anti-apartheidrörelsens gamla rävar, numera kollega från Stockholmskontoret. Mitt sällskap har under veckan slagit av det missnöje som riktas mot ANC idag. ANC:s rykte måste väl ändå sägas vara fortsatt ganska intakt i Sverige medan tongångarna från sydafrikaner är ganska hårda.

April konferens 300x224 Rostande drömmar om frihet

Från vänster: Mthetho Xali, Andile Mngxitama, Ari Sitas och Devan Pillay

I senaste valet uppgavs att ANC tillförskansade sig 63 procent av rösterna. En av talarna menade dock att om man bryter ner statistiken uppenbarar sig ett stöd om endast 27 procent, borträknad alla de som vald att inte ta sig till valurnorna.

Besvikelsen eller rent av misstroendet grundar sig i vad de flesta skulle kalla en halv revolution. Den politiska makten vanns medan den ekonomiska makten förlorades. Treparti-alliansen i regeringen (ANC, Kommunistpartiet och fackföreningen COSATU) väljer att sätta andra ord på situationen. De hänvisar till tvåstegsrevolutionen som innebär att den politiska makten först måste tas innan nästa steg mot socialism kan genomföras. Även om kritiker inom treparti-alliansen ibland dryftar oro över utvecklingen verkar ändå den stora övertygelsen vara att man är på rätt spår, att den socialistiska vandringen börjat.

Sydafrika har som bekant en av världens mest progressiva konstitutioner men det påpekas att problemet är att den är just rättighetsbaserad, där vissa rättigheter tillåts stå över andra. Konstitutionen är således inte utvecklingsfrämjande. Äganderätten står till exempel över rätten för staten att expropriera mark och omfördela till fattiga människor som under apartheid bestulits sin mark. En annan frustration uttrycks av människor som väntat på hus sedan frigörelsen när rätten till hus inte räcker längre än till rätten att få stå på en väntelista osv.

Vad som uppenbarar sig när man talar med kritiker från (den odefinierade) vänstern är att den ekonomiska friheten förhandlades bort redan när förhandlingarna började 1990. Som fått konsekvensen att parlamentarikernas hudfärg är det enda som förändrats. Det ekonomiska systemet har förblivit detsamma.

Tags: , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>