Join the party!

2012/06/12 • Moçambique • Views: 113

”Brist på finansiering av politiska partier är en fara för demokratin i Afrika”, hävade Donald Chipendzi, professor i statsvetenskap, valspecialist och verkställande direktör för Stiftelsen för demokratiska val i Zambia, under ett internationellt seminarium på temat ’Valprocesser i Afrika’ som ägde rum i Maputo nyligen. Uttalandet har skapat en viktig dialog i dagspressen.

Chipendzi betonade i sin diskurs att den demokratiska utvecklingens stabilitet, särskilt i den afrikanska kontexten, är intimt förkippad med förekomsten av ett flerpartisystem. Makes sense. Ett utbud av legitimt konkurrerande aktörer utgör en välbehövlig motvikt till maktfullkomliga tendenser.

”Alla afrikanska länder kämpar för demokrati, men bristen på ekonomiska resurser och lagar som reglerar alternativa finansieringskällor för mindre partier kan hota multipartisystemets existens och därmed undergräva demokratin, eftersom partierna är demokratins själ”, sade han.

Således, att garantera de små partierna grunden för hållbarhet är en utmaning som ålagts alla länder i syfte att upprätthålla de valsystem som etablerades på kontinten efter  självständighetsvågen. Bristen på en reell opposition skapar i bästa fall ett tvåpartisystem, vilket är illa nog, eftersom det begränsar åsiktsminoriteters inflytande och konserverar föråldrade frågeställningar.

Tyvärr kan jag inte skaka av mig känslan att Moçambique inte ens lever upp till ett tvåpartisystem, och sannolikt kommer att förbli en dominerande enpartistat under överskådlig framtid. Det styrande partiet Frelimo är fortfarande relativt populärt och inkluderande, medan oppositionen är marginell. Frelimos makt kan förklaras mot bakgrund av partiets förmåga att hålla de interna viljorna enade och adjungera potentiella oppositionskrafter, inrättandet av en solid partistruktur, och starka gräsrötter med förmåga att mobilisera befolkningen inför valen. Paketera dessa faktorer i det nostalgiskt glorifierande skimmer som en framgångsrik roll i en självständighetskamp mot repressiva makter oundvikligen genererar och ge mig ett: Oh, Samora Machel!

frelimo 225x300 Join the party!Utamaningarna som fläckar Frelimos vita skrud är faktum att fattigdomen inte reduceras i tillfredställande takt och misstron mot den nyliberala modellens möjlighet att främja utveckling växer. En modell omfamnad av den inhemska eliten men skeptiskt bemött av befolkningen som konstaterar att den är påtvingad av de internationella finansiella institutionerna.

En annan utmaning för Frelimo är åldersrelaterad. Den äldre generationen – krigsveterander från befrielserörelsen samt de som erhöll mellannivåpositioner strax efter självständigheten – tycks ovillig att avsäga sig makten till förmån för en yngre generation, som i sin tur vänder politiken ryggen.

Slutligen skulle jag definera den makthungriga partikulturen som sista utmaning. Den diffusa åtskillnaden mellan stat och parti leder till att korrumperade medlemmar av eliten hålls om ryggen inom partiet och åtnjuter relativt straffrihet. Devisen ”det var bättre förr” sprider sig bland moçambikierna.

Debatten i tidningarna som följde Donald Chipendzis uttalande är viktig. För oavsett ur vilken vinkel man betraktar det politiska landskapet, så står det klart att det är bristen på opposition som verkligen skyddar Frelimo. Det är den enda showen i stan. Och just därför väljer människor som är ambitiösa – politiskt, ekonomiskt eller socialt – att anpassa sig till festens oskrivna regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>