Massakern i Marikana

2012/08/20 • Försörjning, Politik, Sydafrika • Views: 388

Lonmin 222x300 Massakern i MarikanaFyra dagar har gått sedan dödsskjutningarna i Marikana, som hädanefter kommer refereras till som Marikana-massakern. 10 människor, varav två poliser och två säkerhetsvakter, dog innan polisen öppnade eld med automatvapen mot de strejkande gruvarbetarna vid Lonmin-gruvan i torsdags då 34 demonstranter dog, ca 80 skadades och 259 människor arresterades.

Den sydafrikanska mediarapporteringen har hittills varit ganska tunn vad gäller bakgrundsförklaringar till den första polismassakern i Sydafrikas demokratiska historia. Debatten nu handlar mycket om polisbrutalitet eller våldets utbredning i det sydafrikanska samhället i stort. Artiklar går att läsa på; News24, DN, Mail and Guardian, SVT, SvD

Jane Duncan skriver på South Africa´s civil society information service om hur massakern speglar det allt hårdare klimat sociala rörelser möter världen över när de utmanar stora ekonomiska intressen. Herschelle Milford, chef på Afrikagruppernas partnerorganisation Surplus People´s Project, instämmer och menar att media tenderar att misskreditera fattiga människors kamp för överlevnad genom att beskriva statligt övervåld som en nödvändighet för demokratiskt lugn.

Förhållandevis lite skrivs om maktkamperna inom landets största fackförbund, deras relationer med storindustriernas ledningar och vad de betyder för kommande ANC-kongress i slutet av året. (En intressant artikel om detta går att läsa i det senaste nyhetsbrevet från Khanya college där Oupa Lehulere: From Polokwane to Mangaung -class and class conflict in the ANC)

Afrikagruppernas partner Khanya Colleges uttalande om massakern liknar debattartikeln skriven av sydafrikanska Justice Malala i brittiska  The Guardian. De menar att händelsen reflekterar frustration över de enorma ekonomiska sprickor som det demokratiska Sydafrika ännu inte har åtgärdat. Gruvindustrin är fortfarande motor i Sydafrikas ekonomi. En industri som fortsatt är en mycket farlig arbetsplats där arbetare riskerar sina liv mot extremt låg ersättning. Khanya College argumenterar att statens band till gruvindustrin kommer att avgöra dess framtida roll för ekonomisk resursomfördelning. Huruvida vinsterna från gruvindustrin (Sydafrika är världens största producent av platina, guld och krom) används till befolkningens eller storföretagen och den ekonomiska elitens fördel kommer att avgöra om Sydafrika kommer kunna bryta med historien av apartheid, som byggde enorm rikedom med enormt billig arbetskraft. Där polisen också sköt först och utredde efteråt.

De två fackföreningar på plats i Marikana är National Union of Mine workers (NUM) och Association of Mineworkers and Construction Union (AMCU). NUM är Sydafrikas troligtvis starkaste fackförbund och medlem i fackförbundet COSATU som är en regeringspartner. Även om de flesta arbetarna på plats är NUM-anslutna så sjunker medlemsantalet. Nyligen var 66 procent av arbetarna vid Lonmin-gruvan i Marikana NUM-medlemmar vilket idag sjunkit till 49 procent. AMCU är en nystartad fackförening som i en annan gruva lyckats förhandla till sig 125 procents löneökning. Deras medlemsantal vid Lonmin-gruvan har skjutit i höjden sedan förra veckan och de representerar nu 19 procent av arbetarna. NUM har de senaste året inte lyckats med några avtal att skryta om. Deras nära relation med Chamber of Mines -en organisation för gruvindustrins ägare- är också något de kritiseras för.

Leonard Gentle, chef på Afrikagruppernas partnerorganisation International Labour Research and Information Group säger:

- De stora facken är idag en skam för arbetarklassen. Både NUM och COSATU har allierat sig med fienden, de står på storkapitalets sida.  Zwelinzima Vavi (ordförande i COSATU) har inte med ett ord nämnd gruvarbetarnas villkor eller polisens övervåld i sina uttalanden utan bara anklagat AMCU för våldet. ILRIG fördömer polisen, COSATU och NUM. Det var NUM, fackföreningen som skulle representera arbetarna, som ringde polisen, vilket ledde till massakern! Det handlar om två sorters våld. 1. Det faktiska våldet som dödade 34 arbetare och 2. Våld i form av lögner som underminerar och avlegitimiserar arbetarklassen. Varav de stora fackföreningarna levererar det sistnämnda.

Khanya College menar att vägen till massakern började för flera år sedan, allteftersom de stora fackförbunden slutade sätta sina medlemmars bästa i första rummet. Att AMCU-medlemmar vägrar ge upp trots massakern säger mycket om vad de är villiga att riskera för att förbättra sina livsvillkor.

Vad säger regeringen, undrar ni kanske? Zuma har tillsatt en oberoende utredning och har utlyst en vecka av sorg för alla de som dött av våld i landet (alltså inte bara fokuserat på de som dött i Marikana). ”Nationen är i chock och sorg. Vi måste denna vecka reflektera över människolivet okränkbarhet och rätten till liv som finns inskriven i konstitutionen. Vi måste undvika att peka anklagande fingrar. Vi måste enas mot våldshandlingar. Vi måste bekräfta vår tro på fred, stabilitet och ordning och bygga ett engagerat samhälle fritt från våld och kriminalitet.”

Är man snäll kan man säga att presidenten vill vänta med officiella uttalanden tills han har mer kött på benen. Är man mindre snäll kan man tolka uttalandet som ett försök att lägga locket på debatten som kritiserar regeringens ledarskap och polisens brutala övervåld. Att skulden läggs på förbannade arbetare och att gemene man bär ansvar för att fostra ett samhälle där polisbrutalitet inte är ett ”nödvändigt ont”.

Khanya College säger: Sörj inte, mobilisera istället!

Bloggen kommer att följa och återrapportera stämningen och den fortsatta debatten i landet.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

7 Responses to Massakern i Marikana

  1. [...] Marikanamassakerns kölvatten börjar man nu kunna skönja det politiska maktspel som kommer leda till ANC:s [...]

  2. [...] för fler sätt att stödja Afrikagrupperna. Senaste kommentarerMarikana -de fattigas revolt om Massakern i MarikanaVill du åka på medlemsresa till Sydafrika? om Starta din egna insamling för Afrikagrupperna genom [...]

  3. ulf sandberg skriver:

    Hej,
    ingen uppdatering.
    Detta skrevs för tio dagar sedan.

    • Agnes Nygren skriver:

      Hej, jodå det har kommit uppdateringar. Om du går in på http://www.sodraafrikaidag.se och läser inläggen ”Marikana -de fattigas revolt”, ”Skrämmande uppgifter om massakern” och ”Arbete med livet som insats -till en lön så låg att den inte går att beskatta” så handlar de alla om massakern i Marikana. Agnes

  4. […] har idag gått ett år. Ett år sedan 34 människor dödades av polis, skjutna i ryggen och överkörda av polisfordon. Ingen har ännu fällts i domstol eller […]

  5. […] AMCU:s ordförande, Joseph Mathunjwa, till massorna av gruvarbetare som igår, 1,5 år efter massakern i Marikana, återigen […]

  6. […] om 7,900 kronor (12,500 sydafrikanska rand). Det är samma lönekrav som 2012 ledde till Sydafrikas första massaker post-apartheid då 34 gruvarbetare dödades av […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>