Arkiverad sida · sparad 2013-01-17

I Marikanas kölvatten glöms arbetarna bort

En bloggpost från 2012 om åtalen mot nära 270 arresterade gruvarbetare efter massakern i Marikana och de efterföljande reaktionerna.

Publicerad 2012/09/04 av Agnes Nygren.

Åtal mot de arresterade arbetarna

Nära 270 arbetare som gripits i samband med massakern i Marikana åtalades för mord på de strejkande arbetare som skjutits av polisen. Polisen hade dödat 34 människor, och arbetarna ansågs vara ansvariga. Åtalet kunde ske med stöd av en lag från apartheidtiden, som kan lägga skuld på den som inte följer polisorder trots varning, oavsett hur brutala konsekvenserna blir.

Indragna åtal efter press från advokater

Gruvarbetarnas advokater, som betalades av den omstridde ANC-ungdomsledaren Julius Malema, kallade åtalet absurt och gav president Zuma tidsfrist till och med söndag att dra tillbaka det. Sent på söndagen kom beskedet om att åtalen drogs tillbaka.

Bristande insyn och tystnad från myndigheter

Media hade först under de senaste dagarna börjat intervjua arbetare på plats eller beskriva de omänskliga förhållanden de tvingades leva och arbeta under, främst efter att den officiella versionen visade informationsluckor. Poliser som sköt var inte tillfälligt tjänstefria, och hela kåren mötte frågor med tystnad. Regeringen hänvisade systematiskt till en oberoende utredning som få väntades skulle stödja något annat än polisens egen version.

Fack och företag om arbetarnas situation

Det största fackförbundet på plats, NUM, skyller händelsen på utbrytarfacket AMCU, medan paraplyförbundet COSATU var för upptaget med att sluta leden för att yttra sig om arbetarnas situation. Företaget Lonmin lovade begravningskostnader till familjer som förlorat sin försörjare, istället för att förhandla om drägliga löner.

Fler strejkande gruvarbetare

Gruvarbetarna som fortfarande strejkade uppmärksammades av få, förutom arbetare i samma omänskliga tillvaro. Sedan onsdagen hade 12 000 guldgruvearbetare också strejkat i en av världens största guldgruvor. Den strejken var också ”illegal” och arbetarna krävde ”orimliga” löneökningar.